Tretusen nya släktnamn

Detta är till skillnad mot de flera namnböckerna en privat utgiven bok år 1916. Efter namnlagsreformen i början av 1900-talet blev det lättare att byta efternamn/släktnamn och detta var en bok som skulle hjälpa och komma med inspiration. Vi har digitaliserat listan och på respektive efternamn (alla efternamn på vår webbplats) skriver vi om vi hittat just det efternamnet i denna bok eller någon namnbok. Detta gör det möjligt att ungefär bestämma när efternamnet togs i bruk.

Förordet

En sammanfattning av Förordet från Tretusen Nya Släktnamn

Förordet slår fast att många namnbyten i början av 1900-talet blev misslyckade, antingen genom överdrivet exotiska namn eller genom alltför banala och redan vanliga val. Boken presenterar därför ett genomtänkt förråd av nya, tydligt svenska släktnamn – främst sammansatta namn i traditionell stil – för att stödja lagens ambition att ersätta opraktiskt vanliga efternamn med mer individuella, utan att bryta mot svenskt namnskick.

Sammanfattning av författarens tankar

Ett växande samhällsproblem

Författaren beskriver hur namnfrågan under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet blivit ett tydligt samhällsproblem. När rörligheten i samhället ökade, staten fick större administrativ kontroll och relationen mellan individ och myndighet blev mer komplex, räckte inte längre det gamla systemet där stora delar av befolkningen saknade verkliga släktnamn.

Patronymikonens praktiska nackdelar

De många Andersson, Johansson och Persson skapade omfattande problem för identifiering, rättsväsende och administration. Författaren visar med exempel hur hundratals personer i samma stad kunde bära exakt samma för- och efternamn, något som i praktiken gjorde säker identifiering nästan omöjlig och till och med riskerade att människor gick miste om exempelvis folkpension.

De första försöken till lagstiftning

Riksdagen erkände behovet av ordning och antog 1901 års namnförordning, som skulle både skydda släktnamn och uppmuntra nya. Resultatet blev dock begränsat. Antalet namnbyten var lågt och processen upplevdes som både krånglig och kostsam, vilket i praktiken bromsade utvecklingen i stället för att påskynda den.

Namnbyten kräver vägledning

Författaren menar att problemet inte bara är lagstiftningen, utan också bristen på vägledning. När människor själva försökte skapa nya namn blev resultaten ofta misslyckade: antingen smaklösa, överdrivet originella eller alltför banala. Allmänheten saknade helt enkelt ett seriöst och genomtänkt namnförråd att välja ur.

Svensk namnbildning som ideal

Ett centralt argument är att nya efternamn bör följa svensk namnhistorisk tradition. Författaren förespråkar namn bildade av svenska ortnamn och naturbeteckningar, gärna i sammansatt form med etablerade ändelser som -berg, -ström, -dal och liknande. Detta sätt att skapa namn har lång historisk förankring och upplevs som både naturligt och nationellt förankrat.

Motstånd mot utländska och konstlade namn

Texten tar tydligt avstånd från både konstlade nybildningar och från trenden att välja utländskt klingande namn. Författaren menar att många väljer tyska eller engelska ändelser av ren klangpreferens, trots att motsvarande svenska alternativ finns och ofta är minst lika uttrycksfulla.

En praktisk lösning: ett förråd av nya namn

Bokens syfte är därför konkret: att erbjuda en kontrollerad lista med cirka 3 000 nya, genuint svenska släktnamn som ännu inte är upptagna. Dessa namn ska fungera som ett praktiskt verktyg för människor som behöver byta efternamn och samtidigt bidra till ett mer fungerande och tydligt namnskick i Sverige.

Ett bidrag till ett långsiktigt statligt intresse

Avslutningsvis framhåller författaren att namnfrågan är ett tydligt statsintresse och att boken ska ses som ett första, men nödvändigt, steg. Namnlistan är tänkt att kompletteras över tid, men redan i sin första form kan den ge hundratusentals svenskar möjlighet att anta ett verkligt, individuellt och svenskt släktnamn.