Att ha ett efternamn som anknyter till naturen på ett eller flera sätt är väldigt vanligt i Sverige. I vissa delar av Sverige (t.ex. i Norrland) har mer än hälften av invånarna ett ”naturnamn”. Naturnamnen är vanligare än -son-namnen. Över en tredjedel av alla i Sverige har ett efternamn med naturanknytning.
När man i slutet av 1800-talet började överge patronymikon, alltså att barnen mer eller mindre konsekvent fick ett efternamn baserat på faderns namn; det vill säga till exempel Andersson eller Andersdotter. Son-namnen är även idag vanliga men nu tar barnen istället över sina föräldrars efternamn och får inte ett nytt skapat efternamn. Att dotter-namnen försvann har att göra med att kvinnorna tog över mannens efternamn vid giftermål och därmed dog -dotter-namnen nästan ut helt.
1800-talets naturvåg
Det var främst under 1800-talet man började byta son-namnen till naturnamn. Det finns många natur-efternamn som innehåller mer än ett naturelement, till exempel Lindberg (lind+berg), Bergström (berg+ström), Sandberg (sand+berg) och så vidare.
De vanligaste natur-efternamnen
Tittar man på aktuell efternamn-statistik (vår topp 200-lista) domineras de allra vanligaste namnen med son-namn och vi hittar ett naturnamn först på plats #17, nämligen Lindberg med drygt 27 000 bärare. Därefter hittar vi Lindström på plats #21, Lindgren på #22. Därefter kan vi hitta naturnamn som Bergström, Lundberg, Berg, Lundgren, Berglund, Sandberg med flera.
Det allra vanligaste naturförledet bland naturnamnen är just Lind- och det vanligaste slutledet är -berg.
De onaturliga naturnamnen?
Det finns en del efternamn som är kombinationer av natur men som tillsammans blir lite ologiska eller ska man kanske kalla dem onaturliga? Eller vad sägs om Sandgren eller Granlöv?
Källor: SCB, artikel De naturliga efternamnen (2015), SKV Namnstatstik